Mitt i natten och solen lyser så fint på Hemberget och ladan ligger inbäddad i försommarens grönska. Och vad blev det av mina och i viss mån SÅ´s drömmar om just den gamla ladan? Ingenting egentligen :-(

För dryga 40 år sedan skulle den bli vår sportstuga (som det hette då) och vi fick hjälp att byta nederst stockvarven eftersom de var dåliga och det behövdes lite högre i taket. Plåttak lades på och en bro med utskjutande tak gjordes. Jag tänkte mig ett sovloft däruppe och det skulle vara fönster åt alla håll för redan då fanns det bjenn som strök runt knuten på Djupudden. Det planerades lätt på marken omkring den lilla ladan och jag såg för mitt inre hur fint och bra det skulle bli...

Jag t o m virkade en duk som skulle ligga på det gamla klaffbordet jag sett uppe på "höjvinn" och som jag tyckte skulle bli perfekt. Duken var knallgrön och gallervirkad. Den finns inte kvar, jag har kastat den för den här drömmen sprack nästan med detsamma. Varför? Ja, det kan man ju fråga sig... Våra intressen förflyttade sig till ett PerAlbin torp som vi köpte nere i centralorten och vi la allt krut på det och ladan hamnade i malpåsen och där är den än. Under årens lopp har det förvarats ömse maskiner i den och jag tycker den vore värt något annat. 

Idag är min dröm att färdigställa den bara för att ge den ett respektabelt utseende och en uppgift till innan det blir folktomt på den här gården. Men jag vet inte om det fortfarande bara blir en dröm för gnistan har liksom falnat hos Kungen och Kungsa på Djupudden  :-\ Nu är det vinterns ved, gräsklippning och snöskottning som står som numro ett på göralistan.... kan det vara åldern? tillsammans med känslan av att ingen mera kommer att kunna bo här... det kommer aldrig mera att bli en "uppsving" i den här byn det är jag helt övertygad om. 

Det är många år sedan jag hörde talas om att Norrlands inland skulle komma att avfolkas och att infrastrukturen skulle bli likamed noll. Så är det ju, nästan, nu!

Post tre dagar i veckan, bussen måste beställas en dag i förväg för den går bara till byn som ligger 2,5-3 mil söderut. Skogen är inom några år slut och då antar jag att väghållningen upphör???!!!

Det är bara att konstatera att den här delen av jordklotet kommer att återgå till naturen inom en snar framtid och det behöver ju inte vara så dåligt.... Men jag får nog sluta drömma om någon framtid här för människor det blir bjenn som tar över det den en gång mist. Jo, det kommer väl björnjägare, som betalar stora pengar till markägarna, med sina fantastiska hundar och nyputsade gevär av senaste snitt en gång per år som det sedan görs fina färgreportage i intressetidningarna av. Bitter, jag? Nej då, inte alls, tycker bara synd om de som inte fattar något av vad vi drivs till via trender och häftighetstänket.

Min anfader som tillsammans med två andra karlar bosatte sig i Svaningen i mitten på 1700-talet kliar sig nog i skägget när han ser hur det blivit... jag tänker på vilka möjligheter det funnits med den utveckling som varit under de hundratals åren som gått sedan dess!!! Och det har inte tagits tillvara utan bara utnyttjats till att rika ska bli rikare, på pengar och prylar!

 MorsLillaOlle och jag går vidare mitt i natten och jag lägger funderingarna åt sidan för en stund när jag ser min före detta finfina rabatt som nu är överväxt och urful, blääää. Kanske kan jag mobilisera kraft att ordna till den... men inte just nu för jag är förkylningssjuk till tusen. Jag tror jag föredrar naturtomt  :-) det passar bäst här på Djupudden.

  


Appropå ved, så nu har SÅ terapiarbete några månader framöver...Jippi!

 

 

Nu är vintern räddad!