Om

 

 

Bloggen handlar om mig, MorsLillaOlle och den väg som jag ska vandra resten av mitt liv... Inte lätt att bo och leva ensam i obygden men livet är inte lätt och ska nog inte vara det heller! Jag är tacksam över de år som gått och tror det bästa om framtiden. Att göra något roligt var dag har jag alltid levt med och så fortsätter jag också. Naturen, slöjden och vardagslivet räcker långt för mig och med sköna inslag av familj och vänner. 

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från juli 2015

Tillbaka till bloggens startsida

utan StigÅke i ett år ???

Hur är det möjligt at ett år har gått....redan? Årsdagen för hans död är i dag och jag fattar inte vart dagarna har farit? Jag tyckte tiden stannande... men den har bara rusat framåt medans jag förtvivlat klamrat mej fast med det vanliga, det vi gjorde, hur jag gjorde, det gör jag fortfarande. Det som känns tryggt. I dag har det varit en svår dag. Det trodde jag inte, jag var inte alls förberedd på att sorgen och saknaden skulle däcka mej så som den gjort i dag. Storgrinade i två timmar, somnade av utmattning i två timmar, körde gräsklipparen inte i två timmar men tills en störtskur kom och jag blev genomblöt. Åkte iväg med Olle till skogs på måfå och hamnade i Sorgbränna (passande ställe, va?) och där kom hur många minnesbilder som helst upp med SÅ, naturen, skogen, hundar, röjning, fiske, prickskjutning, älgar, bjenn, jakt, bärplockning, väder och vind. Allt som han gillade och levde för. Olle och jag var där två timmar.

Älgjaktslämningar å det skiter älgen i/på ;-)







Hemma på Djupudden är det naturens växlingar som råder, precis som det alltid har gjort!


Det känns tryggt.


Men det händer grejer av nödvändighet också till exempel har jag köpt en apparat som gjorde Viktor glad, den där trädgårdstraktorn  som kom i ett stort paket  :-) Nu kan jag hålla gräset borta själv och jag tycker faktiskt att nyttan förenas med nöjet!








En ny bro har det också blivit och Rikard fick till ett stort lass med byggrat som vid lämplig väderlek kommer att eldas upp. Jag är så glad i nybrua och ska visa upp den här senare. Jag försöker "måla" den mellan regnskurarna med roslagsmahogny. Det luktar gott, tjära.



Jag har fina blommor också, men mitt lilla trädgårdsland är bara eksingen och jag har helt enkelt inte orkat ta itu med det eller inte haft lust? Jag vet inte vad....


 Jag är hemma från arbetet sedan en tid tillbaka och ska så vara iaf augusti ut och hoppas jag blir arbetsför så snabbt som möjligt igen. Det är mina fötter som inte vill som jag och nu väntar jag på tid hos ortopeden. Jag tror sorgen har gått runt  hela kroppen och till slut hamnat i fötterna....

Har varit på en kvällskurs och lärt mig fem olika tekniker att dekorera träsaker. Allt från möbler till små lådor. Riktigt roligt och jag har många föremål som skulle behöva hottas upp lite... haha... Kanske allra mest jag själv skulle behöva det? men jag börjar med en låda. 


Lådans sidor blev så här.



 :'(  :-)

Sorg och glädje

vill ha... mera

 Verkar mer praktiskt att jag köper en sån här apparat än ett konstverk av Lisa Larsson !? som jag ville ha i förra inlägget. Samma pris. 

Vill ha...

 

Jag skulle vilja äga den här skulpturen som Lisa Larsson gjort!  Jag känner samhörighet med kvinnan som försöker se framöver fast hon är skumögd....   en vovve balanserar på henne och jag tror den är blå....hon känns tyngd men trygg.... bara hon sträcker på sig så... i sin fulla längd... då kommer vovven att ta glädjeskutt!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

länge sedan....

...Jag skrev något här på bloggen. Jag har inte haft någon lust, ingen "gajst" som man säger... Varför kan jag inte direkt förstå men var sak har sin tid! Egentligen tycker jag det är ett kul sätt att typ, dokumentera lite av vad som försegår i det dagliga livet omkring mig själv. Det händer ju hela tiden saker i ens liv, goda, roliga, hemska och lejsamma som kommer och går utan att jag, inte alla gånger, fattar varför? 

Just nu är det så att jag fattar inte vad meningen är med mina krånglande fötter? I dryga två månaders tid har jag haft värkande, onda fötter. Det började med att en led på en tå svullnade upp och ömmande och sedan har det bara accelererat så pass att jag har stora svårigheter att gå. Jag tänker inte berätta hela historien här men jäkligt påfrestande är det iaf! Jag är på utredning och det verkar ska ta ett par månader till.... men jag tror inte jag orkar med det!!! Jag vill ju att det ska hända något, jag vill ha action, jag vill bli fri från smärta och jag vill veta vad orsaken är..... NU. Sakta i backarna Karin... ta det lungt.... utredningar tar tid..... Äsch å fy vale !!! Det gäller att gilla dagarna som går ändå... men det är inte lätt att inte klara sig själv och att måsta avstå sånt som jag bara tagit för givet innan. 

Den andra foten har brakat ihop eftersom jag hela tiden belastat den och gått helt fel, utan kryckor. Egentligen är det ganska synd om mig nu  :-( Fast jag har det bra jämfört med alla krigsdrabbade ute i världen. Nu kanske du som läser tänker att det där är gikt? Det tänkte jag också eftersom båda mina föräldrar hade det. Men det stämmer inte så bra med symtom och prover hitentills så det är därför utredning fortfarande pågår.....  Nog om detta elände...  det värsta är nog ändå att jag inte kan sköta om min lilla Olle, jag kan ju inte motionera han, inte ens ta en liten kort promenad runt lägdan.

Olle å jag har spanat efter bjenn många, många gånger den här säsongen men vi är dåliga på det och saknar StigÅke och Tyra oerhört mycket! Men vi har sett älgar, bäver, fåglar, rådjur, lodjur, huggormar och rävar och Olle har skällt som en tok när han fått syn på något så jag har aldrig hunnit ta någon bild på dom. Men vad gör väl det... roligt har vi haft! 

 Här spanar vi på bäver och Olle blir alldeles "tokig" för han fattar inte vad det är för mystiskt där ute i vattnet som luktar så fränt! Mellan tallarna simmar en bäver på bilden nedanför och det gjorde den många gånger, av och till, liksom verkligen visade upp sig och retades med Olle. En rolig spanarkväll.

 Älgar är ju alltid trevligt att se, att det finns några kvar i bjennlanne  ;-) Vi har sett nyfödda älgkalvar också och de är ju så himla söta men jag tror de flesta är uppätna av bjenn nu för det har setts flera kossor utan kalv sista tiden. Mina absoluta favoriter är just älgkossorna som måste vara så kloka och finurliga för att klara sina kalvar... och så klart ha turen på sin sida.

 Fyra små lusiga rävungar har jag sett flera gånger men sista gången var de bara två. Rävmamman hade valt sin lya alldeles vid vägkanten och de var nog inte så klokt. Kanske har de blivit överkörda eller att någon rovfågel tagit dom när de legat och sovit oskyddat mitt på vägen... vad vet jag? Ungarna är lite okunniga för de tror att de inte syns när de söker skydd under ett litet blad och själv inte ser något. Gulligt men farligt!

 Nog om djuren för denna gång  :-D