Om

 

 

Bloggen handlar om mig, MorsLillaOlle och den väg som jag ska vandra resten av mitt liv... Inte lätt att bo och leva ensam i obygden men livet är inte lätt och ska nog inte vara det heller! Jag är tacksam över de år som gått och tror det bästa om framtiden. Att göra något roligt var dag har jag alltid levt med och så fortsätter jag också. Naturen, slöjden och vardagslivet räcker långt för mig och med sköna inslag av familj och vänner. 

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Fredag den 13:e

 

 Den här dagen börjar extra fint tycker jag! Ca åtta grader kallt, skare och orrar som börjar spela. Olle å jag tar morgonens första lilla runda längs sjöfjöre och lyssnar på alla de härliga ljuden som bjuds. Isen lever om och har gjort det hela natten... den växer på sig!

 Olle han hittar godsaker, älgen har varit här precis som den brukar den här årstiden. Det är mycket att titta på, fick syn på en isfisk  :-D 

 Hemma. Här känns det gott att vara och det är jag glad för. Det kunde vara på annat vis nu när jag är ensam... men jag har ju LillOlle  ;-) 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dassbilder

 

Naturligt så kan det nog bli både si och så för bjennhonorna när de ligger i sina iden under de långa vintermånader. Det beror ju förstås på hur erfarna de är och som vanligt här i livet på turen. Jag följer en björnhona som bor på djurpark, Järvzoo, och som filmas dygnet runt den här vintern. Hon har född tre ungar och har ju så klart ett bestyr med dom. Inte blir det mycket sömn för en trebarnsmamma!

Gå in här och titta:

http://www.op.se/allmant/jamtland/live-fran-bjornidet-12


Jag har en bild på dasset till BjennBua som berör mig mycket och varje gång jag går in där blir jag illa till mods. Den här binnan med unge, det syns ett litet öga till höger om honan och kanske har hon fler, hon blir abrupt väckt, störd av en skogsmakin! Jag undrar hur rädd och omtumlad hon blev??? Och vad som hände med familjen efteråt? Jag får inget svar för jag vet inte vart detta hände och inte vem som tog kortet eller körde maskinen. Och det är klart att björnarna blir störda av skogsavverkning då och nu för många hektar skog tas varje vinter i björnland. Björnlandet är ju väldigt stort nuförtiden i Sverige eftersom det finns många björnar.   


Jag har en annan bild där också på Kung Carl Gustaf där han står uppe på Rönnhögen som är ett berg vid Svaningssjön som tillhör Ströms Vattudal. Kungen besökte det i mitten på 1980-talet och sedan dess heter den platsen Kungautsikten eller bara Kungen. Svaningen  syns på andra sidan vattnet och bakom det berget, Hemberget, bor jag. 

Det finns fler bilder på dasset men dessa två är bäst i mina ögon.



0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kvarnnatt

I natt har jag haft det arbetsamt med drömmar som fått mig att vakna och ropa på hjälp och ropa i vånda för fara. Jag ska inte gå in på vad jag drömt i detaljer men gubbar, vanliga, hundar, stora typ schäfrar, sportkläder, typ vindplagg, hövindar och okänt folk fanns med??? Klockan fyra klev jag upp och koke kaffe och tog fram mitt nya yllebroderi och det lugnade kan jag säga  :-)  Idag för ett år sedan blev SÅ sjuk och fick fara iväg med ambulansen och jag blev sittande vid köksbordet och tänkte att nu börjar det.... det som kan vara början till slutet. Ja, så tänkte jag. Katastroftänk, ta ut det värsta och så kanske man gör för att skydda sig, förbereda sig, för vad som kan komma?  Nu vet jag hur det blev. Sex månader senare dog han. Han min store starke livskamrat. Nu har sex månader till gott och livet runt omkring går på som om inget hänt.... Snacka om att det känns.... 

   

Men om jag synar mitt liv litegrann så går det på något vis framåt fast jag tycker det tidvis har fastnat. Jag "lever på" och en del av  mina vakna drömmar slår faktiskt in? Som exempel, lusten till papperklipp och lusten till att möta nya utmaningar. Jag ska klippa några bilder till Jamtli butiken inför en utställning som ska vara där i maj månad. Det känns roligt och utmanande ! Kommer att berätta mer om det framöver. Jag ska också ut på en upplevelseresa med två goda vänner nu i mars och det kommer jag absolut att visa bilder från  :-) om jag inte skrattat ihjäl mig förstås? Tre yra tanter på tåg- och handelsresa!

Vardagslivet pågår hela tiden och jag har kläm på det utom det här med maten. Jag vill inte laga mat! Vill, vill jag men det blir inte av? Tycker inte det är roligt med älgköttet längre, fisken åt jag alltid med SÅ  och grönsakerna näää, de blir bara förstörda innan jag hinner äta upp dom. Svårt att handla lite.... jag som är van att veckohandla och laga mycket mat på en gång till matsäckar osv. Har inte hittat min egen matsedel än fast jag tycker det skulle vara lätt som en plätt? Bara jag och vad jag gillar! Hur svårt ska det vara? Men det är det här drivmedlet jag alltid behöver, lusten. Jag borde göra rutiner, men det har jag svårt med. Har du som läser här några tips så tar jag gärna emot dem.


  Min mamma sa sesånen: "de e falit nästan jämt men värst ere om nättran"

Och jag håller med  :-[ 

Glad i Broderi`s Öppna Hus

Efter en rolig kväll med brodöserna så har jag bara softat hela dagens förmiddag och det är ju jätteskönt. jag ingår i en grupp på tjugo kvinnfolk som träffs en gång i månaden för att brodera, snacka och inspirera varandra till stordåd med nål och tråd!!!

I kvällst hade vi typ, öppet hus för nyfikna och intresserade eftersom kommunen har en vecka som har tema Kultur just nu. Det kom ca trettio personer och med oss så blev vi ett 50-tal som "duppe krusa", surrade och upplevde broderi av alla sorter. Jättekul!

 

 Tullingsåsgårdens matsal, PerErland, är en passande samlingsplats för oss. Med stora bord och trevlig miljö i övrigt, trivs vi alla här. 

På 70-talet jobbade jag här och då var det  ålderdomshem med en härlig atmosfär för den tiden. Jag lärde mig allt i omvårdnad och städning av kunnig och erfaren vårdpersonal som jobbade där. Jorå, jag lärde mig hur det inte skulle vara också för det fanns naturligtvis det som var mindre bra också men vi hade möjlighet att prova lite nytt och göra förändringar som kändes moderna. Roliga arbetsår som präglat mig för tid och evighet.

 Besökarna fick ett litet provkit på yllebroderi som gick åt som smör i solsken! ;-)  Kanske kommer vår grupp att utökas efter den här kvällen? Hoppas det.

 Brodöser kan baka också...

 Några män kom också  :-) Den här uppskattningen var för krusa !!!!

 

Ivrig besökare som försöker komma ihåg hur man syr stjälkstygn på en liten provlapp ;-) 

 Påbörjat yllebroderi som så småningom blir en kopia av en jämtländsk brudkudde.

Tidskriften Hemslöjd inspirerar och  mobilens möjligheter att föreviga något fint är ett gott hjälpmedel.

Jag visar inte så några broderialster, det får bli en annan gång för jag kände att mötet med och mellan människorna blev viktigast.

En rolig kväll till ända som säkert kommer att utmynna i något spännande inför nästa års Kulturvecka i Strömsunds Kommun.

Märkesdag

StigÅkes födelsedag idag... han skulle fyllt 67 år. Vi har tillsammans firat hans dag i 44 år. Känns konstigt att inte göra det den här året.  

 StigÅke och LillOlle i pimplartagen en solig vinterdag häromåret... nu är det minnen som känns alldeles nya.

Ja, jag lever i sorgen än... vet inte vart jag är i den processen och det struntar jag egentligen i för jag är där alldeles själv och behöver göra som jag känner.

Det finns närstående som tycker jag ska "skaka om huvudet" och som jag tolkar det, inte tycka så synd om mig själv!? "Jag har ju själv valt var jag bor och hur jag har det" är en annan tillsägelse jag fått?! Ja visst är det så. 

Jag hör och ser att förståelsen är störst bland andra änkor, de som själva mist sin livskamrat. Många berättelser har jag fått om hur de gått igenom olika faser i sorgen och hur olika tid det tar för var och en. Jag bidar min och tar emot mitt och min saknad och längtan eftersom det kommer och jag vet att livet blir aldrig mer som det varit.

Det som var vanligt förr, änkeåret, tror jag var bra. Då hade änkan "rätt" att vara i sin sorg om hon behövde det. Idag ska man fortast möjligt bli som vanligt igen och ut och jobba, engagera sig och göra det man inte kunnat förut.... 

Det går väl bra för dig som har så mycket för dig? Och du som är van att åka emellan hem och jobb fixar väl det där? Det är tur du har barn och barnbarn och hunden! Och så många fina vänner du har som bryr sig! Tur du har arbetet!

Jo, jag vet, jag har det bra. 

Det var allt för idag, tack!