Om

 

 

Bloggen handlar om mig, MorsLillaOlle och den väg som jag ska vandra resten av mitt liv... Inte lätt att bo och leva ensam i obygden men livet är inte lätt och ska nog inte vara det heller! Jag är tacksam över de år som gått och tror det bästa om framtiden. Att göra något roligt var dag har jag alltid levt med och så fortsätter jag också. Naturen, slöjden och vardagslivet räcker långt för mig och med sköna inslag av familj och vänner. 

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från november 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Stormen Hilde

 Vi har levt utan elström i nästan 3 dygn och mer än hälften av den tiden i mörker. Och det är jobbigt det, mörkret. Bra pannlampor, bra fotogenlampor och många stearinljus har hjälpt oss men jag tycker inte alls det är mysigt utan bara tröttsamt.

Jag har lagt mej vid 20.00 och därmed vaknat mellan 02-03.00 och då har det känts bättre när ljuset sakta men säkert återvänt fram på morgonen.

 Det mesta gå ju göra med handkraft, SÅ vispar grädde och jag steker plättar på den välsignade gasolspisen som vi skaffat för vi är utan lyse så ofta.

  


Det här åt vi klockan sex en morgon när vi varit uppe sedan kl 02.00 och det satt bra kan jag säga  :-D

Tack vare snälla grannen Krister fick vi låna ett elaggregat och då kunde jag känna mig lugn för våra tre frysar. De är fyllda till brädden med fisk, bär, fläsk och älgkött och fy farao om det skulle blivit förstört!!!

 


Stormen orsakade BjennBua en stukad tut och hål i taket  :-(

Fy va tråkigt men det kunde ju blivit än värre och det är ju ingenting att tala om när jag tänker på Filipinerna och andra ställen på jordklotet som totalhavererat av stormar och tyfoner.

 

 

 Mera jobb för SÅ och mera ved i vedboden... om jag är positiv!

 

Flyttbestyr

 

 Snart är den här utsikten ett minne blott och vårt gamla hus som vi sålde 1990 kommer jag nästan aldrig mera att titta på... det bruna huset bakom den gula björken var vårt hem i ungefär åtta år på åttiotalet och vi trivdes verkligen där, då.

Har plockat och packat, valt och valt bort grejer, saker av allehanda kvalité. Fy sjutton vad jox jag samlar bara för det finns plats??? Och för att hålla gamla släktingars minne vid liv??? Jag vill inte det egentligen och jag begriper inte varför jag håller på.... ??  Allt har ju sin tid och nytt kommer ständigt....

Ett medium sa till mej att jag lever i fel tid? Min håg står till förr... jaa, jo då det är nog så om jag tittar mig omkring på vad jag har och vad jag gör. 

 

 ... det gör t ex blommorna på novemberkaktusen och det är just nu man ska njuta av den... Jag undrar vad den tycker om att bli flyttad mitt i blomningen???

 Bonaden som min mamma gjorde på 1950 och var så mallig över under hela sitt liv, faktiskt... vad ska jag göra med den? Kommer det att finnas någon bra plats för den på "Hemmet"? Vill jag ha den framme? Nja, osäkert.

 Däremot den härliga rävrumpan till ballerina som Sofie Marklund gjort den kommer att få en bra plats. Jag bara älskar den!

 Jag skulle kunna vara utan dessa prylar, prylar som jag tycker om och har tyckt om! Tänk vad man kan ändra sig under livets gång... Och jag längtar inga nya saker... 

Nää, nu ska jag fylla bilen och ta en tur till Tullingsås.

Så här såg det ut, ålderdomshemmet i Tullingsås på 1930-talet och huset ser ut likadant idag fast med tillbyggnad och fler hus bredvid. Jag ska bo i nedre, bortre vänstra hörnet med utsikt mot bygatan. 

Min farfarsfar Nils Nilsson ägde en gång i tiden gården som "Hemmet" byggdes på. Känns bara bra och hoppas att det fortsätter så....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Novemberkul

 Håv, eld, ficklampa, stövlar, goda vänner, kaffepanna å körven det är vad som behövs för att storligen roa sig i flera timmar under mörka kvällen, just nu. 

 

Hurra... en rackare hamnade i håven.... det är inte alldeles lätt innan man fått till taktiken  :-D Strömmande vatten, hala stenar, gröbban här och där gör att iaf jag måste hålla tungan rätt i mun samtidigt som man blir liksom het och ivrig när den där firren glider så snyggt rakt emot en... Kul som tusan! 

Storfiskar´n Kerstin hon tog fisk efter fisk.... När bytta vårte full å magan vårte full me kaffe, bullan å körven då for ma hejm  :-P

Silverglänsande fina firrar som jag tyvärr inte har något gott förhållande till när det gäller att äta dom. När jag växte upp så fick vi dom på nät nere vid Flaten och de var mager, blåaktig och full i mask  :-( Mina föräldrar tog aldrig reda på den fisken och siken ansågs som grismat... jag känner av det än?! Jag har smakat fet och fin rökt sik och det är alls inte dumt, men, men ... e musa mätt e mjöle beskt! 

Jag skulle aldrig fiska och slänga bort, tro inte det! Jag vet att varenda fisk från detta fiskafänge kommer att ätas och njutas intill sista lilla bit. Och sikrom är ju en delikatess, sägs det  :-D

Nä, nu måste jag ut och elda... det är fyr i badtunnan för i afta blir det ett reningsbad för oss under stjärnhimlen...